Jaha, då sitter man här igen, med sitt tredje försök till en blogg... Inte vet jag varför det har gått så dåligt för mig på den här fronten.tidigare. Kanske beror det på tidsbrist eller på skrivkramp, eller kanske är det att mitt liv har varit rätt mycket upp-och-ner den senaste tiden och nu äntligen börjar guppa på rätt håll... :) Förhoppningsvis håller den här gupp-trenden i sig nu.
Man kan ju lätt säga att det har stormat rätt friskt i min lilla vattenpöl det senaste året eller så. Examen till Lund till pendling i alla väder till trassel med kollegor till nedskärning till jobbletande till Roskilde till Ängelholm till Clas till mammas bypassoperation till MER trassel med kollegor till Viktväktarna till nu... Hänger ni med? Just i skrivandets stund så är det väl mest kollegan som ställer till det, men jag har bestämt att jag hellre skrattar än gråter åt dessa barnsligheter som serveras på löpande band. Hur kommer det sig egentligen att vissa människor stannar i barndomens "Rör inte den! Jag tog den först! Den är min min min!"? Den ultimata egofixeringen! Och precis som ett barn helt omöjlig att resonera med logiskt.... *suck*
Kan säga att novemberlovet, alltså vecka 44 (also known as HEAVEN ON EARTH), aldrig har känts mer avlägset och efterlängtat! Inte bra att efter en månads "normalt" lärararbete på den nya skolan (eller vänta, det är aldrig normalt!) känna att det är dags för lov igen... Mer jobb än man tror att starta en skola från scratch, ALLT ska ju bestämmas! Det är mer än vad man tror... Jaja, det rullar ju i alla fall på och ungarna är härliga för det mesta...
2 kommentarer:
Oooo välkommen! PUSS!!
Hej gumman! Vi har saknat dig! Livet har sina dalar och sina toppar... vi måste ta oss igenom dom tillsammans!
Skicka en kommentar