Äntligen...

...kan man ligga i sängen hela dagen utan att behöva tänka på vem man ska besöka eller hur mycket mer julmat man egentligen pallar med. Oerhört skönt! Inte för att jag inte uppskattar min familj och min släkt, men jag fattar inte varför man ska åka runt och hetsa som fan i fem dagar. Äta, åka, äta mer, åka tillbaka, äta ännu mer, åka fram och tillbaka o.s.v... Nåja, för att sammanfatta de senaste dagarna:

Juldagen firades hos moster och morbror, med diverse danska tillrop och fedt med log, haha! Det spelade julklappsspel och som vanligt fick jag det mest åtråvärda paketet, en flaska svart vinbärs-Festis! :S Blev också nedsupen i äkta släktanda, vilket ledde till biljardspel och Corona på kvällen.

Annandag jul var det dags för julfirande hos pappa, mycket mysigt mellow. Vi somnade i omgångar i pappa och Ankis soffa... Julklappslistan byggdes på med Sällskapsresanboxen på dvd, en röd kofta, fler trosor och ett smyckesskrin till. Min och syskonens julklapp till pappa och Anki (biljetter til Björn Skifs i Jönköping i mars) uppskattades mycket, speciellt när jag sa att de sitter på första raden. :D

I går var jag övertygad om att vi och Andy och Veronica skulle på spelkväll till Lars och Angelika. Fixar till mig, sminkar mig lite och sådär och sätter mig i bilen. Tur att mitt lokalsinne inte fungerar... Vi åker mot Örkelljunga och jag tjatar på Clas om min sista julklapp, en perserkatt enligt mig. Rätt som det är säger han: Första delen ligger här, i facket mellan sätena. Jag öppnar och tar fram en tub Helosan. What?! Andra delen ligger under mitt säte. MIN DRAKE!! DÅ inser jag att vi är på väg till Billy som gjort Clas tatueringar och att jag ska få min drake på vaden äntligen! :D Två timmar och mycket tandagnisslan senare sitter jag med en svidande vad och ringer min bror i total adrenalinhysteri. Den är sååååå fin! *nöjd*

Nu: städa lägenheten...typ i alla fall.
Annars: saknad! VSDU!