Måndag var det och inget spår av Dino än... Jag jobbar på att sikta in mig på två veckors övertid, det är nog lika bra. ;) Kroppen är dock ganska bra på att luras tycker jag. Minsta lilla obekväma känsla och alla sinnen blir på helspänn! Jaja, Dino kommer när h*n är färdig, det är bara att inse.
Igår träffade vi lilla Tuva, fem dagar gammal. Clas var så söt när han hade henne, hon såg så liten ut i hans armar... Tror han insåg att snart har vi en egen sån liten liten. :)
Annars är det soffläge som gäller idag, inte direkt superstimulerande men vad ska man göra? Jag börjar inse att ensamhet inte är min grej direkt... :S Oerhört frustrerande att inte kunna göra nåt här hemma heller, kroppen är ju inte direkt på min sida. Hade jag bara orkat så finns det ju saker att göra, städa, tvätta, organisera! Men blir man anfådd av att sätta på sig strumpor så... :/
Det är avslutningsfest på jobbet ikväll, tänkte att jag skulle åka dit en sväng ikväll om jag känner mig tillräckligt pigg. Får se vad Clas säger om det också såklart, det kan ju komma en bebis närsom! Det är avtackning av Maria misstänker jag och jag vill väldigt gärna säga hej då till henne.
Nej, nu ska jag nog göra en stor kopp te (det är kallt här idag...) och ladda dvd:n med L-word! Peace!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar