Terapibloggande

Idag är ingen bra dag. Igår var en jävligt bra dag, nästan hela dygnet. Men bara nästan.

Just nu är jag jävligt rädd och orolig. Om en vecka kommer pappas provsvar. Bara inte cancer...

Förvirrad som vanligt. Vad ska jag göra? Höger eller vänster?

Vill allvarligt talat bara dra täcket över huvudet och gråta tills allt ordnar sig av sig själv.

Tänk om det var så enkelt att det var omöjligt att såra någon annan än sig själv? Att alla grejer och val man gjorde bara kunde göra en själv illa. Ingen annan. Vad enkelt det hade varit då.

Jag är verkligen glad för att jag är så bra på att sätta ord på det jag tänker och känner, speciellt skrivandet har alltid hjälpt mig med det. Men just idag önskar jag att jag var känslokall och hård. Det hade hjälpt.

Det jag vet är att det i alla fall kommer att bli bra. Jag har mått dåligt färdigt i mitt liv. Två-tre års mer eller mindre konstant ångest räcker mer än väl. Jag vägrar låta det bli så igen! VÄGRAR!

Men jag är fortfarande rädd...