I fas med livet?

Nej, jag är fan så jävla ur fas just nu! Det känns som om hela mitt jag är tre veckor efter kroppen, som ett jävla skal som hasar sig fram. Jag är så jävla trött på allt alla allt!

Samtidigt (in the light of recent events, TACK älskade vänner för ert stöd!) känner jag en sån oerhörd motvilja över att känna så här. Livet är så jävla kort och förgängligt att det är sorgligt att slösa bort det på att känna så här...

Men fy fan, jag vill bara lägga mig under täcket och gråta.


Förresten, glöm inte bort min creative writing! Jag vill ha kommentarer...