Alltså, vägmärken! Jag förstår vad de är till för, de är nyttiga och bra, men varför ska de heta en massa krångliga saker? De man tror är enkla heter typ nåt som är lika långt som fyra meningar och de svåra heter ett ord. :S Jaja, 265 stycken ska väl sätta sig nångång... Resten är inte direkt svårt, det ska väl gå.
Som ett brev på posten kom snön igår, inte så skoj när man ska övningsköra. Men det gick bra. Min syster skickade ett mess att det var 53 dagar kvar till jul, vilket fick mig att i sann Elin + julanda slå in ett par julklappar. Har syskonen och Clas på det torra, men resten är helt blankt. Jag har verkligen INGEN ANING om vad mammna och pappa ska få... Har letat i affärerna Ängelholm kan uppbåda och på nätet, nada! Jaja, jag kommer väl på nåt.
Jenny och Nina befinner sig just nu här nere i Ängelholm, har fått mess från båda två. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra åt den situationen... Igår satt jag och tänkte på hur det skulle vara om de kom hit och hälsade på och blev irriterad över att jag insåg att allt kommer läggas på mig. Jag är ypperligt trött på att vara "the bad guy", det känns som om det händer lite för ofta nuförtiden. Det värsta i hela den här situationen är att jag förlorat de som varit min familj i fem år, de vet inget om mammas operation eller konflikterna på mitt jobb. Även om jag har Clas och Andy och Veronica och mina VSDU:are (thank God for y'all!) så känns det jättekonstigt att mina bästa vänner inte har varit med i karusellen... Jag vet inget om vad som hänt dem heller! Sjukt är vad det är... Det som gör mig pissed nu är att allt ligger hos mig, det finns inget utrymme för förståelse att jag har haft ett par tuffa månader, med mamma och jobbet och vår konflikt. Det skulle inte varit svårt för dem att lyfta luren heller, även om jag vet att jag borde gjort det jag med. Ja, jag vet fan inte... Det får bli som det blir.
1 kommentar:
alltså... jag vet precis hur det känns... FAn va ambitiöst.. julklappar...
Skicka en kommentar